Hoppar över spärren tänker inte slösa remsan, in i tuben, in mot stan, jag
trivs så här, ensam, dras med känslan att inte höra hemma i mitt hemland, folk
tar mig för en skurk med min hudfärg e man stämplad, drar på min MD med Talib Kweli
så mår jag bättre, jag måste hitta grymma låten idag men bara jag kom på vad han hette
för i mitt liv idag e musik den enda glädjen, jag hade lyckan en gång som barn men
jag tappade den på vägen, jag kommer ihåg det där, mina föräldrars bråk o gräl
och sen skiljsmässan har jag haft ett växande hål i min själ, o sen dess har jag
träffat pappa en timme i veckan som mest o ingen av oss gör nåt åt det, fast jag
mår dåligt o han minst lika keff, ingen visa så jag gjorde min egen bild av
manligt, litar bara på mig, klarar mig själv, klaga inte gråt e skamligt,
känslor av svaghet blir till ilska, orkar inte spela glad, jag tvivlar på att jag
hittar nån som kan leva med hela jag, reser mig o går av vagnen kutar upp för
trappan, har tur för inga väktare står mellan här o plattan, mega hittar skivan
shit regga från 80-talet, Jag känner min soul och bra soul är som en droppe i
havet, bara I love you hit o dit, jag pallar inte sån lycklig skit, så jag
tjackar nåt som passar mig The blue Yusef Lateef, tillbaks mot T-centralen, kan inte undvika att se
reklamen, och jag undrar om folk fattar vilka signaler dom ger till barnen,
H&M:s nya modell ser ut precis som en barbiedocka, fastän jag är van vid
kroppar e det så att jag blir chockad, e de här den värld jag vill ge till min
framtida son eller dotter, sex säljer allt o priserna e rån eller ocker, man ska
köpa massa grejer med pengar man inte har, men den som har mest e bäst så alla
tar allt som dom hinner ta, alla vill spela rika men man kan inte betala fett,
så många tvingas göra sitt annat på illegala sätt, svenska ungdomar har aldrig
mått bättre, jävlar vilket skämt, 90 procent av alla jag vet tar droger, 95
dricker jämt, sticker hem lägger mig ner, låter kroppen domna, släpper världen
från mina axlar, lyssnar på Bo Hansson o somnar
